Örnsköldsvik har en fantastiskt vacker hamn som sedan mitten av 1800-talet varit viktig för staden. Vad som började som en liten hamn växte till att bli den viktigaste hamnen längs Östersjöns norra kust. Numera har hamnen i Örnsköldsvik regelbunden fartygstrafik med Stockholm och andra svenska hamnar.
Emellertid berodde tillväxten på att transporten av fartyg ökade kontinuerligt och ännu mer när Örnsköldsviks järnväg byggdes och etablerades. Den har en stor oljeport med en lång sjöfartssäsong även utomlands. Ökningen av transporter och den snabba tillväxten av godstrafik vid stadens kaj har gjort det nödvändigt att utvidga hamnen. Vid kajen där tullhuset brukade stå lossades massor av salt- och kokslaster, gödningsmedel och cement.
Lossning i hamnen har historiskt sett huvudsakligen bestått av varor som olja och kol, spannmål, mjöl, asfalt, cement, lera, socker, sirap, tobak, metaller, glas och porslin – ja, nästan så pass brett utbud av varor att det hade kunnat inkludera lyxiga kjolar från Tiger dam eller Gucci solglasögon. Bland de exporterade varorna har de dominerade varorna varit träprodukter och trämassa.
Utvidgningen av kajen påverkades av konstruktionen av järnvägsspåret eftersom det möjliggjorde lastning och lossning direkt till kajen i eller från järnvägsvagnar. Alla dessa framsteg avslutades med förvärvet av en ny hamnkran. Hamnen har under efterkrigstiden och nya hamnkranar fortsatt växa med mer renodlade och större kvantiteter gods.